Jag börjar förstå vad det innebär med semesteralkoholism, man är ledig, allt är mycket lättare, klart man ska dricka lite...och självklart kan man göra det. Inga problem...för dom som inte har problem. Och hur många är medvetna om hur dom mår? Alla är definitivt inte det. För det blir ju mycket roligare när man har druckit några öl, allt känns ju helt plötsligt mycket lättare, folk man vanligtvis inte pratar med känns ju som riktigt schyssta kompisar...och det är dom säkert också, men var det verkligen det man ville, att berätta om dom där sakerna man gjort som nästan ingen visste om, för att man inte ville berätta för nån? Eller skälla ut grannen för att man alltid tyckt att han varit så jobbig men inte velat säga nåt. Eller var det verkligen så lyckat att klä av sig och alla badade nakna i havet...var det verkligen det man ville, känns det bra dan efter...ja om man hade kunnat tänka sig att göra det nykter också, så är det säkert helt okej, men oftast är det ju inte så.
Alla har inte problem med att dricka lite när man känner för det och hanterar det hur bra som helst, men gör man inte det ska man nog ta och fundera över varför. För det finns hjälp att få.
Det är ju inte alkoholen i sig som är problemet, det är allt det som man har tryckt undan i sitt liv och inte vill kännas vid om hur man mår som är problemet.
Det var en liten fundering så här mitt i veckan...som uppstod när jag insåg hur mycket fester det är kvar i sommar...men eftersom jag har fullständig koll på mig själv så kommer det ju knappast att bli några problem...eller? ;-)
No one can change a person, but someone can be a reason for a person to change.
Intressanta funderingar. Läser just nu om "Lev livet fullt ut" som vi läste under Bergsledarkursen och jag vet att alkoholen är ett sätt för mig att få kampen mellan egot och mitt riktiga jag att stilla sig för en stund. Det är gott och skönt med vin, men när sommarpausen är över är det dags att möta mig själv och lyfta skyffeln och rensa vidare.