"Gode Gud, ge mig en häst"...det sa jag ofta tyst för mig själv när jag var liten...eller åtminstone en hund...som skulle heta Milou...för jag älskade att lyssna på Tintin-skivor...det hjälpte inte alls, jag fick varken häst eller nån Milou...jag fick en katt som jag blev allergisk mot...och var tvungen att göra mig av med...jag fick däremot åka och rida hur mycket som helst i ett stall på andras hästar...det var jättekul, men jag hade ju velat ha en egen...jag var alltså inte nöjd med det jag hade, jag ville ha mer...det fick jag tillslut...och upptäckte efter ett tag att hur kul det än var så var det dyrt och tidskrävande...man ska vara noga med vad man ber om.
Om man istället känner sig tacksam för det man har, tar vara på det som är bra, och önskar sig det man bäst behöver, så blir det oftast som det ska vara.
Om man slutar tro att man vet bäst själv vad man behöver, för det är oftast det man tror man behöver för att må bra, och istället är öppen för dom förändringar som kan behövas så blir det så mycket bättre.
Det är lätt att tro att livet blir bättre bara man får det där huset man vill ha...eller mannen man drömt om...eller ett barn till...eller nya kläder...eller inredningsprylar...mm...men...det löser ju ingenting om man inte är tillfreds med sig själv. För att livet ska bli så bra som man vill, måste man först lära sig vara lyhörd för vem man är.
Men man måste ha drömmar...och framtidsvisioner...
