När är man inte längre 40+ utan 50-? När man passerat 45 tänkte jag...men så sa en på jobbet till mig att 40+ är man resten av livet :-) vad bra...då är jag det :-)
Jag har ju en tendens att fundera för mycket, på allt möjligt, oftast jämt...ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Tankar sätter igång känslor och har man för mycket olösta känslor så går man ju igång på alla cylindrar vid minsta tanke på något jobbigt. Därför ska man inte fastna i tänket om det påverkar negativt.
Men det är ju bra att tänka också, för att få igång allt det som ligger under ytan så man kan bearbeta och bli klar med det nån gång...så vilket är då bäst, tänka eller inte tänka? Fundera eller inte? Logiken tar lätt över och det blir tankefällor som sätter käppar i hjulet. Hursomhelst, man får helt enkelt prova sig fram...eller prata med nån om vad man känner eller vad man fastnat i.
Jag har i alla fall bestämt mig för att vara 40+ resten av livet och genomföra alla drömmar och ideér som jag haft och som går att genomföra :-) för vem kommer att fundera om jag gjorde det jag drömde om den dag jag inte finns mer...förmodligen mest bara man själv i samma ögonblick man förstår att man inte får nån mer chans. Jag ska på begravning snart och det var en gammal person som levt ett långt och relativt händelserikt liv...men det får mig naturligtvis att fundera på om han gjorde det han ville...eller var det många saker som inte blev av eller aldrig blev sagda...kommer vi aldrig att få veta, men jag har gjort en liten lista över saker jag ska genomföra :-) i alla fall göra mitt bästa för att genomföra.
MÅ BRA :-)
Jobba och bo i USA en period i livet
Jobba med att hjälpa människor att må bra och hitta sin egen potential
Bygga ett eget hus
Skriva en bok
Skriva andra saker som jag vill skriva
Sen skulle jag gärna vilja ha ett eget typ "Mia på Grötö" program...ja jag vet, det är ju inte så troligt, men man får önska vad man vill :-)
Nu är det målfokusering som gäller...
"If you can dream it, you can do it"
