Världens längsta halvmeter

publicerat i Allmänt;
Jag tror många går omkring med en känsla av tomhet ibland och letar efter nåt att fylla tomheten med. Vi letar runtomkring, hos vänner, partner, i hemmet osv. Men det går inte att fylla tomrummet med nåt utanför oss själva. För att må bra måste man vara tillfreds med sig själv. Tycka att man är bra, inte ha för höga krav, acceptera sig själv som den man är och inte hela tiden försöka vara nåt man inte är.

Livet är fullt av möjligheter, men hur ska man kunna ta tillvara på dom om man inte ser dom? Om man hela tiden söker efter nåt som inte ligger längre bort än en halvmeter från hjärnan. Det kallas för världens längsta halvmeter...sträckan som insikterna i intellektet ska transporteras för att sjunka ner i känslan i maggropen. Hur svårt som helst...att få vetskapen om att man duger som man är att sjunka in i  känslan. Det är SVÅRT!

Jag har kommit halvvägs...tror jag... 22,5 cm, inte mycket att skryta med. Men det är en början. Och tvivelperioderna blir kortare och kortare. Jag är faktiskt bra, det vet jag...men den insikten är inte mycket att komma med om känslan hela tiden skriker, "NEJ...du ska inte tro att du är nåt". Men jag vet att jag är nåt, och för varje dag som går och jag vaknar och känner att det är en ny dag idag och den är bra den med, så blir det mindre dramatiskt att känna sig värdelös. Jag kan ju vara bra ändå...

Ta och börja bli tillfreds med dig själv, gå världens längsta halvmeter...

leva som vi lär

publicerat i Allmänt;
Leva som vi lär

Visst är det lätt att ta till sig insiktsfulla uttryck. Vi hör andra prata om saker och tänker: men precis så är det! Det är lätt att komma i perioder när vi hör saker, vi läser saker och vi ser saker som gör att allt liksom faller på plats. Men hur ofta tar vi till oss allt det där på riktigt? Hur ofta börjar vi faktiskt LEVA efter dom insikter vi fått? Vi rensar i röran, vi samlar allt skräpet i hallen och tanken var att åka och kasta det...men sen har det en tendens att bli stående...så även med alla våra nya insikter. Dom blir ibland stående i hallen...

Det svåra är inte att förstå vad som är ens problem, det svåra är att ta itu med sina problem. Blockeringar som ligger i sinnena. Vi är våra egna största hinder.

Det är lätt att börja slappna av också när man märker att det börjar flyta på och falla på plats.

Medveten närvaro...att kunna leva som vi lär. I vårt vardagliga liv. Insikter handlar inte så ofta om stora saker, det kan lika gärna vara en känsla av lycka över en kopp kaffe en ledig dag, en promenad i skogen eller lyckan av ett bra samtal med ens tonåring.

Ta vara på dom små stunderna, lev i nuet och framförallt...låt inte skräpet bli stående i hallen. För då blir det svårt att släppa in nån...

Låt insikterna ta plats i ditt liv...

Kärlek

publicerat i Allmänt;
Att kärlek kan göra ont...det borde inte vara så. Men det gör det. När man kan känna riktig kärlek så är man ju så lycklig. Men det finns en baksida av allt...lika mycket som man är lycklig när det är bra, gör det ont när det inte är bra...

det finaste

publicerat i Allmänt;
Till någon speciell...

Du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän, du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn, vänskapen är din stolta moder,
rättvisan är din broder, freden är din syster,
kampen är din fader framtiden ditt ansvar.

Ja du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

Tänkvärt

publicerat i Allmänt;
Ville dela med mig av en text jag läste på en blogg:

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam."

Tänkvärt tycker jag...

Längesen

publicerat i Allmänt;
Nu var det VÄLDIGT längesen jag skrev...finns många anledningar till det. För det första så tyckte jag det var svårt att komma på bra saker att skriva om. Och det rinner ut i sanden så småningom när man kommer av sig. Det har också varit proppfullt i min tillvaro med skola, barn och allt vad det medför plus att jag engagerat mig väldigt mycket i en närstående, som betyder väldigt mycket för mig, och dennes resa i sitt innersta. Jag har av förklarliga skäl blivit meddragen i processen, på gott och ont. Men jag har valt att se det som en möjlighet att förstå varför det har varit som det har varit och samtidigt få en egen utveckling. Är det inte helt fantastiskt också att kunna gå in i ett problem och se att det faktiskt finns fördelar att ta del av där? Av motgångar utvecklas vi...och det har varit en motgång utan dess like!

Jag vill tacka alla som på sitt lilla vis bidrar till att mitt liv blir vad det blir...ingen nämnd, ingen glömd. Någon gång kanske jag väljer att skriva om allt som hänt, jag tror många känner igen sig.

Våga välja glädje!

Vi hörs, nu åter till pluggandet! :)