Ödet

publicerat i Allmänt;
Ibland blir det ju som det blir...tror man, men det funkar ju så att det blir som det ska vara...om inte någon får för sig att gå in i en situation och styra upp det så att det blir fel, men då är det förmodligen också som det ska vara...men det brukar man inte förstå förrän långt efteråt.
 
Om man tänker sig en busslinje, så ska man ta sig från den ena ändhållplatsen till den andra, däremellan finns det olika hållplatser som man måste passera, dvs vissa hållpunkter i livet...ex dom barn man ska få, människor man ska träffa, jobb man ska ha eller andra viktiga händelser i livet som man ska lära sig något av. Hur man tar sig mellan dom olika hållplatserna bestämmer man själv...väljer man tex att kliva av bussen vid en hållplats och bosätta sig där i ett antal år så kommer det ju att ta ganska lång tid innan man når slutmålet, eller om man kliver av och börjar irra omkring i kvarteren runt omkring och springer på diverse problem, så tar det ju en massa tid och energi innan man tar sig vidare...ibland kanske man t o m går vilse och blir helt lost..hittar inte tillbaka alls...då kommer dom där räddande änglarna från ingenstans, som man alltid undrar var dom kom ifrån, och räddar oss och visar vägen tillbaka till hållplatsen så vi kan kliva på och fortsätta bussturen...sen finns det dom som inte fattar och motarbetar totalt och smiter och tar en sväng till, men det är en annan historia...dom gör det ju väldigt svårt för sig själva...för tillslut hittar inte ens dom räddande änglarna dom.
 
Hur vi väljer att genomföra våran busstur är upp till oss själva, så länge vi passerar dom hållplatser som finns och fortsätter mot slutstationen så har vi gjort det vi kan...om man börjar vandalisera bussen och bete sig illa så blir man ju avkastad och får vänta på nästa buss...då tar det också längre tid än nödvändigt. Det finns dom som kliver på bussen, sitter stilla hela resan på sitt säte, pratar inte med nån annan och tittar bara på allt som passerar utan att reflektera...det blir en stillsam, men mycket tråkig resa tycker jag...jag tillhör kategorin som har klivit av ett par gånger...gått vilse och faktiskt stannat lite för länge i mörka, lite skrämmande kvarter...ett par gånger har någon kommit och hämtat...ibland har jag fått gå tillbaka på egen hand utan hjälp, men jag har alltid klivit på bussen igen. Nu är jag trött på att kliva av eller bli avkastad och få vänta på nästa...nu sitter jag på mitt säte ett tag och tittar på det som passerar utanför...det händer att jag pratar med nån som sätter sig bredvid....men jag har lärt mig att inte berätta för mycket om mig själv så fort dom slår sig ner, för det blir så jobbigt när dom reser sig och kliver av innan jag har berättat klart.
 
Jag vet fortfarande inte vilken min slutstation är, men jag har bestämt mig för att strunta i det, jag åker med ändå...och står det nåt lockande vid en hållplats kommer jag garanterat att kliva av igen...förhoppningsvis behöver jag inte bli hämtad utan kliver på nästa buss utan problem.
 
 
 

Kommentera inlägget här :