Mitt andra hem

publicerat i Allmänt;
Så är jag här igen...vid det som har varit som mitt andra hem sen 2006 när jag för första gången kom hit på en kurs i personlig utveckling. Efter det har inte mitt liv varit sig likt...har man en gång påbörjat en resa i sitt inre går det inte att kliva tillbaka...man kan kliva av tåget och stå kvar där man klev av, men man kan aldrig börja om...för har man en gång gläntat på dörren till det som är ens innersta, så är man inte densamma. Det har varit många gånger när jag undrat varför jag ens tog tag i det och började, men jag har alltid kommit fram till att jag hade aldrig kunnat stå kvar och stått ut med att inte trivas med mig själv...att alltid ha känslan av att nånting fattas...hitta sig själv som det så fint heter...vet inte om jag har hittat mig själv ännu, men jag har i alla fall hittat delar jag inte visste fanns, både bra och dåliga. Jag är oändligt tacksam för att en vän till mig spelade in tvprogram och lånade ut till mig för många år sen som jag kollade på och kände att jag bara måste träffa ett av medierna i serien. Tack Åsa B-L!! Utan dig hade jag inte anmält mig till första kursen. :-)
 
Jag är inte samma person nu som då...jo jag är fortfarande Susanne, mamma till åtta barn, medberoende, glad, osäker, omtänksam, ödmjuk, snäll, ngt självutplånande ibland...men nu vet jag vem jag är och vad jag är värd...det visste jag inte förr. Jag har fortfarande skitdagar, när jag undrar vad det finns för mening med det som händer i mitt liv, men dom är inte särskilt många längre...och såna dar har alla. Nu vågar jag hoppa utan att veta var jag landar...alla kanske inte håller med alla gånger om att besluten är helt rätt, men det gör ingenting, för dom är mina beslut och dom känns rätt.
 
Idag är det inte någon kurs, nu är det en slags konferens skulle man kunna kalla det, med mycket diskussioner om näthat, seriös eller icke seriös, vad är okej och vad är inte okej...osv...
 
Jag kommer att komma tillbaka hit många gånger igen, kanske kurs eller något annat, Fanthyttan och Terry Evans har blivit ett inslag i mitt liv.
 
 

Kommentera inlägget här :