Ja vad säger man, om ändå hjärnan kunde ta en paus ibland...tänker så jag blir andfådd...inte för att det kanske egentligen gör något, men ibland är det jobbigt att tänka för mycket, väldigt lätt att man förstör saker som ska vara som dom är om man börjar analysera...och det behöver inte alls vara negativt, man kan analysera sönder positiva saker också...tro mig, jag vet...
Fick en insikt igår när jag hade en snabb promenad till en postlåda som ligger 150 m från huset...jag har aldrig trivts att vara i våran stuga i Hälsingland och har haft en massa teorier om det...allt från att dom tvingade dit mig när jag var tonåring...ja jag satt faktiskt en hel midsommarhelg när jag var 15 och sa inte ett ljud på hela helgen...det har jag skrivit om i en dagbok som jag hittade...skitnöjd över att jag inte gav med mig och svarade på tilltal så att dom tillslut gav upp och slutade prata med mig...jag fattade ju inte alls att det bara förlängde mitt eget lidande :-) hursomhelst, jag har tänkt att det kan bero på att det finns små möss där som jag hatar...mygg...enbart en massa skog...för tyst...dålig stämning mellan mina föräldrar som påverkade oss andra...ja listan kan göras hur lång som helst...så helt plötsligt hann jag tänka, var har jag trivts då? Ja var har jag trivts?? Insåg plötsligt att jag faktiskt inte trivts riktigt nånstans...jag har sagt till mig själv och alla andra att jag har gjort det på varje nytt ställe...men ska jag vara helt ärlig mot mig själv så har jag faktiskt inte gjort det...varför....jag har aldrig trivts med mig själv...aldrig varit tillfreds i mitt liv med mig själv...då är det svårt att trivas med nåt annat.
Nu kan jag helt ärligt säga att jag börjar trivas riktigt bra...både med mig själv och annat...det tog ett tag, men bättre sent än aldrig :-) jag har hittat ett ställe jag trivs på också...så himla bra så jag har fått hjärnan att stanna ibland...och när den tar en paus och hjärtat får en syl i vädret så känns det...riktigt bra...bara man får vänja sig :-)
