Man blir ödmjuk inför livet när man går på begravning...det har jag gjort idag, en gammal men pigg släkting har lämnat livet, så blir det tillslut, men man blir ändå påmind om att leva varje minut...man vet inte hur många dom blir...det har ju även skett en fruktansvärt tragisk händelse på en skola idag där offren är många...helt meningslöst och man kan spekulera länge över hur det hade kunnat förhindras...jag följer också på nära håll en persons kamp för livet...en helt makalös kamp för att bli frisk och jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra. För livet är inget vi kan ta förgivet, vi får det, ska förvalta det och vara tacksamma för det. Göra det bästa vi kan av det.
Var rädda om varandra, vi är alla hjältar i vårt eget liv.
Till en speciell hjälte just nu...ALLA tänker nog lite extra på dig Kina!
