Livet

publicerat i Allmänt;
Man blir ödmjuk inför livet när man går på begravning...det har jag gjort idag, en gammal men pigg släkting har lämnat livet, så blir det tillslut, men man blir ändå påmind om att leva varje minut...man vet inte hur många dom blir...det har ju även skett en fruktansvärt tragisk händelse på en skola idag där offren är många...helt meningslöst och man kan spekulera länge över hur det hade kunnat förhindras...jag följer också på nära håll en persons kamp för livet...en helt makalös kamp för att bli frisk och jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra. För livet är inget vi kan ta förgivet, vi får det, ska förvalta det och vara tacksamma för det. Göra det bästa vi kan av det.
 
Var rädda om varandra, vi är alla hjältar i vårt eget liv.
 
Till en speciell hjälte just nu...ALLA tänker nog lite extra på dig Kina!
 

Boken

publicerat i Allmänt;
Jag träffade en gammal vän på tåget för ett tag sen och hon berättade att hon skrivit en bok. Den andra i min bekantskapskrets som har gjort det. Jag berättade om mina undanlagda planer på min bok, har ju kört fast och tror inte nån vill läsa osv. Hon sa, "skriv den för din egen skull"...
 
Så nu har jag tagit upp tråden igen...för min egen skull. Och vips så kom fortsättningen som i ett slags flow...bara sådär, som en film som spelas upp. Bäst att passa på innan jag tappar tråden igen.
 
 

Lycka

publicerat i Allmänt;
Lycka kommer inifrån, det vet alla, men hur hittar man den i den ibland kaosartade tillvaron som så många upplever i vardagen? Med stress, jobb, hämta, lämna, skjutsa, vara mamma, lyssna, göra rätt...fastän det känns fel...
 
Man lyssnar inåt...
 
Man rannsakar sig själv med jämna mellanrum, man erkänner sina brister för sig själv, lär sig älska sig själv, lär sig att ta till sig saker man hör och ser runt omkring...vara lyhörd för vad som sker helt enkelt och förstå att allt är en lärdom, bra eller dålig, den leder alltid till insikt. Ibland gör det förbannat ont...men oftast inte :-)
 
Spegla sig i andra, varför reagerar man som man gör på andra människors beteenden? Är det nåt man behöver fundera på hos sig själv... 
 
Yoga, meditation, promenader eller ett jäkligt hårt träningspass, alla har sin egen metod för att uppleva inre frid.
 
Välj din och välj lycka!
 
 
 
 
 
"Lycka förutsätter inget annat än ett öppet hjärta.
 
Lycka behöver ingenting i den yttre världen, varken pengar, arbete eller romans.
 
Lyckan bor redan i ditt hjärta.
 
Lycka är ett val och det är du som väljer.
 
Välj lycka idag!"
 
Källa: Kreativ insikt
 
 
 
 

Att tillåta sig att vara den man vill vara

publicerat i Allmänt;
Hur mycket lever man inte hela tiden efter förväntningar? Förväntningar från omgivningen, från sig själv, tidigare erfarenheter, gamla mönster...det är väldigt lätt att lura sig själv att tro att man lever som man själv vill att det ska vara, men undermedvetna, självpåtagna känslor för att vara till lags styr ofta mer än man inser.
 
Våga lyssna mer till din egen inre röst, våga lita på att den försöker säga dig vad du ska göra av ditt liv. Stäng av bruset som uppstår när tankarna mal på av måsten och krav och försök att urskilja den där fina, alltför välbekanta rösten som alltid har funnits, men som alltför ofta tystas ner. Låt den tala till punkt för en gångs skull och våga lita på att den vill ditt bästa och vet vad du behöver.
 
Låt kärlek styra och var inte rädd för att erkänna dina brister, erkänna när du gjort fel, säg förlåt och mena det, använd det inte som ett sätt att få slut på diskussionen...livet är inte alltid lätt, bråk med barn, stress, besvikelse...stå upp för dig själv, våga säg ifrån...men låt också bli att döma, för hur ofta kan vi veta vad som ligger bakom?
 
Det enda som egentligen betyder något är det man kan göra för andra och sig själv som man vet har haft betydelse, ord kan sägas, men utan handling blir dom betydelselösa.
 
Vi älskar inte någon genom att säga det jämt och ständigt, vi gör det genom att visa med våra handlingar vad dom betyder för oss. Vet man inte hur man ska visa kan man ta reda på det genom att fråga och lyssna.
 
Våra barn föds inte färdigformade som skötsamma individer...dom föds som oförstörda, kärleksfulla människor i totalt behov av våra handlingar. Det krävs ett stort engagemang för att tillgodose deras behov och eftersom vi inte kan veta innan vad varje individ behöver så får vi lyssna, lyssna och lyssna till vad dom behöver. Ibland blir det rätt på en gång och ibland gör man fel gång på gång...huvudsaken att vi aldrig slutar att försöka göra vårt allra bästa.
 
Det är inte hur mycket vi visar omvärlden hur mycket vi älskar våra barn och partners som känns i deras hjärtan, det är vad vi gör som känns i deras hjärtan.
 
Kärleken till barnen är en "never ending love story" och kan aldrig jämföras....har man tur och hittar en livspartner som motsvarar detsamma är man lyckligt lottad...
 
Jag är lyckligt lottad.
 
 
 
 

Nu är det längesen igen...

publicerat i Allmänt;
 
 
Ibland har man uppehåll, det är så det är för många...man behöver en paus. Ibland flyter allt på lätt och okomplicerat och ibland gör det inte det...
 
Det man ger ut får man tillbaka, så är det! Bemöter man andra med respekt får man respekt tillbaka...ibland behöver man kanske ta sig en funderare på varför det inte känns bra i förhållande till andra människor...
 
Man har bra dagar och så har man dåliga dagar...och visst har man all rätt att känna sig stressad och irriterad, men vad är det som säger att man har rätt att fritt uttrycka sitt missnöje och sin irritation så den drabbar omgivningen? Det är stor skillnad på att känna sig stressad och irriterad och grinig och förklara det för någon man möter och man behöver inte alltid dölja med ett stort leende...men man kan inte heller i sin självupptagenhet vara sur och snäsig mot någon bara för att man inte känner sig på topp. Det handlar om att förstå skillnaden mellan att delge sina känslor vid rätt tillfälle och att lasta över sin skit på andra.
 
Behandla andra som du själv vill bli behandlad och sprid hellre ett leende för mycket än ett för lite...
 
Känns något inte bra så säg det, det märks ändå...
 
Om vi försöker hitta en enda positiv sak hos alla och fokuserar på den så kommer snart allt kännas lättare och det negativa tappar betydelse...det är inte att blunda för verkligheten, det är bara att flytta fokus till något mycket mer positivt :-)
 
Ha en fortsatt trevlig onsdag!
 

En bok

publicerat i Allmänt;
Redan när jag läser första raderna så börjar tårarna rinna, Kristian Gidlunds bok, "I kroppen min" utstrålar sorg redan när man håller i den...fast på ett fint sätt. Jag har inte läst den förrän nu, har inte haft tid...nu förstår jag att man ska ta sig tid.
 
"Våga leva. Våga säga nej. Våga säga ja."
 
Så enkelt och ändå måste man påminna sig varje dag. Vi är här bara en begränsad tid. Så är det för alla. Tiden är bara olika lång.
 
Skit i bekräftelsebehov, egofasoner, ha-begär, ilska över att det inte blev som man tänkt...sluta fokusera på att det är någon annans fel att det blir fel....sluta, sluta, sluta...
 
Lev i glädje även om man blir arg...våga säga ifrån utan att vara rädd för att såra, blir det tokigt kan man rätta till.
 
Gå inte med olösta konflikter...lös dom eller låt det passera...
 
Vi har bara ett liv, se till att göra det bästa av det. Var tacksam.
 
 
 
 
 

Möten

publicerat i Allmänt;
När det är lätt är det rätt...hur enkel filosofi som helst. Och det är precis så det fungerar...när man är på rätt spår så funkar det oftast utan problem...massa problem=fel spår.
 
Igår var jag på en nätverksträff...jag hade egentligen inte tid och tänkte inte gå, men så kändes det som om jag borde det...och där träffade jag naturligtvis personer som var helt avgörande för några beslut just nu...kändes helt rätt och jag vet hur jag ska gå vidare i nästa steg.
 
Man får inte glömma att älska sig själv också...inte lätt alls, men en förutsättning för att allt ska bli så bra som det ska vara.
 
Så idag har jag klurat på fortsättningar i mina projekt...
 
 
Man ska följa sitt hjärta i det man gör...känna efter hur det känns, tänka positivt och se möjligheter. Förstå att varje möte med en annan människa är precis det man behöver, oavsett om mötet är bra eller dåligt. Det är alltid en lärdom om man väljer att se det ur det perspektivet.
 
Negativa tankar drar till sig negativ energi=dåliga förutsättningar
 
Positiva tankar ger positiv energi=bra förutsättningar
 
Lätt som en plätt!
 
 
Lev livet som du vill ha det, känns det inte bra, ändra och prova nåt nytt :-)
 
 
 
 
 
 

Lite trög

publicerat i Allmänt;
Ibland måste man liksom springa rätt in i en vägg ett antal gånger för att se att den står där...jag är väl lite trög med andra ord. Men det är nyttigt för man gör det ju inte gärna fler gånger och får ju en tankeställare för ju fler smällar man får desto ondare gör det. Ensam ÄR inte stark, tro mig, det är bara ett sätt att vägra inse att man är för stolt för att be om hjälp. Ibland får man acceptera att det är ett steg framåt och femton steg bakåt, en vacker dag har man förhoppningsvis joggat ikapp alla bakåtsteg med råge och det är då man ska stå där med facit i hand och tänka "fan vad jag är glad att jag stupade så jag blev tvungen att ta itu med mig själv"
 
Nu har jag många projekt på gång, alla kanske inte går att genomföra, men det är värt att pröva för att kunna bocka av på "to do-listan"
 
Nu försöker jag skapa mer tid för varje sak som ska göras för att kunna göra det i lugn och ro.
 
Men man vänder inte en finlandsfärja i en handbromsvändning :-)
 
I tider med diskussioner om rasism mm vill jag bara säga, tänk på att dom grundläggande värderingarna kommer hemifrån...skolan och samhället skapar inte våra barn, det förstärker bara det vi lagt grunden till. Det är vår skyldighet som föräldrar att förklara vad som är rätt och fel och barn gör som vi gör. Barn gör också som vi oftast inte är medvetna om att vi gör...så nästa gång vi undrar över hur det kan komma sig att våra barn beter sig på ett sätt som vi inte tycker om...ta en funderare över var det kommer ifrån. :-)
 
Kramar i mängder till alla som vill ha
 
 

En intuitiv, högkänslig, medial vanlig människas vardag...

publicerat i Allmänt;
Det är verkligen inte bara en fördel att vara intuitiv...alla har en slags intuition, mer eller mindre, alla kan känna av sinnestämningar på olika sätt. Hur man använder det beror mer på hur man lärt sig att hantera det. Många tror att det är en häftig grej att känna av saker, sånt som kommer att hända, hur saker ligger till, vad som kanske är det bästa alternativet i en situation osv. Det är en häftig egenskap, men det är också en ganska komplicerad egenskap om man inte förstår hur man själv fungerar. För att vara säker på att det man känner av stämmer, och det gör det inte alltid, så ska man kunna urskilja vad som är en neutral information om en situation och vad som bara baseras på egna rädslor eller gamla erfarenheter. Blixtsnabbt skannar man av en situation, alla larmfunktioner slås på och det omedvetna ropar..."här har du en solklar eventuell miss, gå inte in i den där känslan för det finns risk för att du går igång på nåt gammalt och då har du dribblat bort dig totalt"...eller så säger kanske rösten "lita på det där du, det är helt utanför din egen gråzon..."...med tiden lär man sig av sina misstag, man håller sig på avstånd och låter bli att säga vad man ser, för man ser även att det som jag tror skulle vara till hjälp för någon att undvika om jag sa, kanske är precis det misstag den personen behöver göra för att komma till insikt.
Har man även som jag, som är medberoende, vansinnigt långa känselspröt utanpå som lärt mig att känna av för att överleva känslomässigt, så blir det ju inte enklare...man kan i princip låta sig trampas på och det gör att man blir ännu mer härdad och ännu mer känslig för nya såna situationer och tänker då ofta..."trampa lite till, pissa gärna på mig också, mig kommer du aldrig att knäcka" och så fortsätter det som ett slags moment 22, ju mer man härdas, desto mer utvecklar man överlevnadsstrategier som i sin tur gör att man kan bli mer känslig och läsa av fler saker för att förekomma, men som dessutom gröper ur hålet i själen och utrotar självkänslan totalt...det är det man sen jobbar med för att lära sig att inte blanda in när man ska försöka använda sin intuition kreativt och vara till hjälp för andra med sin erfarenhet...börjar bli komplicerat nu...
Om man utöver det även har en medial förmåga, som jag iofs tror har utvecklats av att man är i gränslandet mellan vad man klarar av eller inte när man är liten, så blir det hela intressant när man under sin uppväxt ska försöka förstå vad den där rösten som verkar komma från ingenstans, som säger att det dom andra precis pratar om inte stämmer. Ni vet den där bilreklamen som går nu där en kille ska titta på en bil som en tjej säljer hemma på sin garageuppfart och man hör honom säga olika saker, samtidigt som man får höra att han tänker något helt annat...precis så är det för mig, med den lilla skillnaden att jag hör både det någon säger och det dom egentligen menar plus det dom tänker...det är inte alls självklart att dom tre sakerna är samma sak...
 
NU är det riktigt komplicerat...
 
Man kan få hålla på ett helt liv för att förstå hur det hänger ihop, jag kan fortfarande inte riktigt förstå ibland...det bara är så. Jag är i alla fall tacksam för möjligheten, för jag ser det som en möjlighet, att ha en egenskap som om man lär sig hantera den är unik. Och som kan hjälpa både en själv och andra.
 
 
 
 

En bra dag

publicerat i Allmänt;
Idag är en bra dag...vaknar hyfsat utvilad och solen skiner...carpe diem...just nu fångas inte direkt några dagar här....ny dag nya möjligheter...inte hela sanningen...möjligheter finns alla dagar, om man har förutsättningar att ta tillvara på dom.
 
Jag vet inte om man kallar det här att vara utbränd...vidbränd kanske, eller trög i huvudet...men utbränd vet jag inte...jag kan fortfarande skratta, fast jag vet inte alltid varför, jag gråter inte för allt möjligt längre, det har jag redan passerat...nu är jag mest avstängd, ibland tänker jag att jag kanske egentligen bara tänker för mycket...så att hjärnan har fått kortslutning...men samtidigt vet jag att jag passerat stadiet för längesen när jag skulle ha sagt stopp, nu räcker det. Man kan bli utbränd, om vi nu ska kalla det för nåt, på allt möjligt. I mitt fall är det nog så att jag aldrig kommer att bli riktigt klok på vad egentligen, det är nog bara en lång rad av händelser i livet där man desperat försöker vara ordnande, fixande, duktig, kompetent, ja-sägande, arg, förstående, lyssnande, snygg, till lags och framförallt...en bra människa.
 
Livet fortsätter ju i vilket fall som helst...men du är väl sjukskriven, säger många...nej, jag har inte råd att vara sjukskriven, så jag söker jobb och vilar under tiden. För jag är arbetssökande också...
 
Nu tänker jag att det finns en mening med allt, har tankeförmågan lagts på is, så är det för att man ska vila, den finns ju kvar bakom "luddet"... för det känns som bomull i hela huvudet.
 
Jag får helt enkelt tänka om, vad vill jag göra...hur vill jag ha det...dra i handbromsen och fånga några dagar...skissa på ett hus, en framtid och ägna mig åt dom jag vill vara med.
 
Och till alla som får en kick av att vara duktig...fundera på vad som ger den kicken...lyssna till den där känslan som säger om det är ett behov av bekräftelse eller helt enkelt bara en tillfredställelse i att ha gjort rätt...för vem är jag duktig?
 
Kom ihåg att det enda som existerar är just denna sekund som är nu, varken före eller efter. Försök att fånga den. För din skull.
 
 
 

Ork...

publicerat i Allmänt;
Så har då orken helt tagit slut...när man minst anar slår det till...den totala bedövningen och allt bara stannar av. Så går det när man inte lyssnar på sig själv och sin kropp...jag vet att min hjärna har skrikit sig blå ganska länge, men som den duktighetsperson man är så väser man bara tillbaka "tyst, jag har inte tid..." inte tid? Och när ska man då ha tid...att ta hand om sig själv, så man kan fungera som man ska och vara den duktiga person man vill vara. Duktig...ett riktigt äckligt ord om du frågar mig...inför vem ska man vara duktig...ingen, man ska bara vara så bra man kan utifrån dom förutsättningar man har...ingen har rätt att kräva att man ska vara något mer...att försöka prestera mer än man rimligtvis klarar av är som att be en elefant klättra snabbare upp i en palm än apan han är kompis med.
 
Hur blir det såhär...det börjar när man är väldigt liten...någon kanske säger "men gud vad duktig du var som kunde skriva så fint!! Du kanske skulle vilja skriva mera och lite svårare ord? Blixtsnabbt har man fattat att det är det som krävs för den känslan av stolthet som uppstår när man känner sig duktig...man behöver visa att man kan lite mer...och för vissa blir det en morot, men för väldigt många blir det bara ett effektivt sätt att pressa sig till det yttersta för att veta att man duger. Omedvetet följer det med resten av livet, i arbetslivet, i familjen, bland kompisar, fritidsintressen...alltid måste man vara så himla duktig för att man har ju varit det jämt innan och man höjer ribban för förväntningarna själv hela tiden...
 
En person sa nyligen till mig..."jag hade nog förväntat mig lite mer, det var inte riktigt lika bra som förut"...jag tänkte inte ens, utan kände genast att jag borde gjort lite bättre...efter ett tag slog det mig...vem hade bestämt förväntningarna? Var det ens rimligt att leva upp till dom outtalade förväntningarna...nej, i det här fallet var det inte det, men det var bara en ren tillfällighet att det mönstret bröts.
 
Varför stannar man i situationer som ingen kommer att tacka en för när dom väl har kraschat...det är ju knappast någon som säger "men gud vad duktig du var nu som körde slut på dig själv så att vi fick ett bra resultat"...Nej det är bara att lura sig själv...
 
Jag har varit nära gränsen många gånger av olika anledningar...men aldrig förut har hjärnan lagt av...tidigare har det bara varit panikångestattacker och minnesluckor, som man effektivt lär sig hantera och vila sig ifrån när ingen märker. Med tiden funkar man igen...men när det tar stopp, då blir det liksom bara värre ju mer man vilar...det är som att kroppen inte riktigt vågar lita på att den äntligen får vila, så att den släpper kontrollen lite succesivt i början och sen när den förstår att det faktiskt har hänt...hon har stannat upp...DÅ slår den ut all funktion på samma gång...det blir som ni förstår ganska komplicerat om man dessutom har kontrollbehov och inte vill verka varken korkad eller ha noll koll att försöka mörka att man inte fattar något...så det är bara att ge upp...
 
Nu är jag mellan två jobb...vilar och sover så mycket jag behöver och använder dom dagar jag har som fungerar riktigt bra att göra andra småjobb som jag har...fungerar bra när man lär sig lyssna på sig själv och inte försöker göra något när det inte fungerar.
 
Till saken hör att det finns ju en familj som dessutom kräver sitt som sig bör, med allt vad det innebär...då får man tänka att det är tur man har det...annars skulle ju allt stanna av.
 
Vad ska man då lära sig av sånt här...jo att man faktiskt inte kan förvänta sig att en elefant inte kan klättra i träd...och det förstår ju alla...eller...
 
 

Mitt i livet

publicerat i Allmänt;
När är man inte längre 40+ utan 50-? När man passerat 45 tänkte jag...men så sa en på jobbet till mig att 40+ är man resten av livet :-) vad bra...då är jag det :-)
 
Jag har ju en tendens att fundera för mycket, på allt möjligt, oftast jämt...ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Tankar sätter igång känslor och har man för mycket olösta känslor så går man ju igång på alla cylindrar vid minsta tanke på något jobbigt. Därför ska man inte fastna i tänket om det påverkar negativt.
 
Men det är ju bra att tänka också, för att få igång allt det som ligger under ytan så man kan bearbeta och bli klar med det nån gång...så vilket är då bäst, tänka eller inte tänka? Fundera eller inte? Logiken tar lätt över och det blir tankefällor som sätter käppar i hjulet. Hursomhelst, man får helt enkelt prova sig fram...eller prata med nån om vad man känner eller vad man fastnat i.
 
Jag har i alla fall bestämt mig för att vara 40+ resten av livet och genomföra alla drömmar och ideér som jag haft och som går att genomföra :-) för vem kommer att fundera om jag gjorde det jag drömde om den dag jag inte finns mer...förmodligen mest bara man själv i samma ögonblick man förstår att man inte får nån mer chans. Jag ska på begravning snart och det var en gammal person som levt ett långt och relativt händelserikt liv...men det får mig naturligtvis att fundera på om han gjorde det han ville...eller var det många saker som inte blev av eller aldrig blev sagda...kommer vi aldrig att få veta, men jag har gjort en liten lista över saker jag ska genomföra :-) i alla fall göra mitt bästa för att genomföra.
 
MÅ BRA :-)
Jobba och bo i USA en period i livet
Jobba med att hjälpa människor att må bra och hitta sin egen potential
Bygga ett eget hus
Skriva en bok
Skriva andra saker som jag vill skriva
Sen skulle jag gärna vilja ha ett eget typ "Mia på Grötö" program...ja jag vet, det är ju inte så troligt, men man får önska vad man vill :-)
 
Nu är det målfokusering som gäller...
 
"If you can dream it, you can do it"
 
 
 
 
 

Plötsligt händer det...

publicerat i Allmänt;
Man kan ju blunda hur hårt som helst för det man inte vill ta till sig i livet, men förr eller senare faller det ner framför fötterna på en ändå. Mitt liv har varit kaos till och från genom livet, ett slags ordnat kaos...sen finns det naturligtvis olika grader av kaos, men det är så lätt att man försöker hitta lösningar hela tiden som man tror är det bästa.
 
I natt vaknade jag av att någon knackade mig på ryggen, jag trodde automatiskt att det var den jag sov bredvid, men självklart var det inte det, han sov som en stock och förstod inte alls vad jag menade.
 
Under dagen sen så har det hänt saker som jag förstår nu att jag inte alls kan bortse ifrån utan absolut ska ta tag i och utveckla vidare. Det har jag vetat hela tiden innerst inne, men eftersom jag är lite trög, så måste jag bli väckt mitt i natten av någon som inte syns för att förstå...
 
Jag är oändligt tacksam för min förmåga och för möjligheten att få vara en del av det som händer i mitt liv...det som kan verka som en katastrof ena dan kan visa sig vara det som behövdes för att ta ett annat spår andra dan.
 
TACK!!!
 
 
 

Det där med att man måste...

publicerat i Allmänt;
Jag skulle ju verkligen behöva träna...men jag hör inte att hjärtat säger att jag måste...jag menar mitt fysiska hjärta...för det andra hjärtat i mitt liv frågar lite då och då om jag inte skulle vilja...undrar vad han menar med det?? ;-) Klart att jag vill, jag har bara inte haft tid än...och inte känt mig motiverad...och inte känt den där dragningen när man vet att det är sitt kall... :-D ....men snart så :-) Finns inga bortförklaringar, antingen så gör man det eller inte...
 
Vad lätt det är att blunda för saker som pågår i ens liv, saker man kan påverka själv, men inte förstår för att man fokuserar på att det inte funkar. Sen är det sakerna man trodde var över för längesen, men som finns kvar långt, långt inne tills man är och skrapar på dom lite och vips så är det uppe till ytan igen. Som att röra i en kopp där sumpen sjunkit till botten, rör man inte, utan dricker fint så ligger den där stilla, men rör man så blandas den upp med kaffet och det blir inte lika gott. Man ska sila så många gånger så att man kan vara säker på att det inte sjunkit nåt till botten.
 
Jag har kommit så långt i mitt liv så jag förstår att jag inte kommit så långt som jag tror ibland...det är skönt.
 
Det tål att upprepas ofta...det finns en mening med allt som sker, det är inte säkert att jag gillar den meningen alltid, men med facit i hand och lite distans brukar man ändå känna sig glad över resultatet.
 
Saker man kan tänka på:
 
Älska mycket
Tänk positivt
Värdesätt livet
Ta inte så hårt på motgångar, där föds ofta framgångar.
Var snäll mot dig själv
Se saker som händer som dom är och inte som man vill att dom ska vara.
Sjung mycket och högt (kanske i bilen om man är själv eller så...)
Dansa ofta
Lyssna, ofta sägs det mer mellan raderna
Och kom ihåg, endast det man själv upplevt kan man vara helt säker på att det är sant, resten är bara någon annans uppfattning.
 
 
 

För att jag måste

publicerat i Allmänt;
Jag har många idoler, en av dom är Anna Eriksson Skarin, en gammal kurskompis och helt outstanding i att följa hjärtats röst. Idag läste jag en sak hon skrivit på facebook:
 
”Jag ska skriva böcker, dikter och låtar.
Inte för att jag skapar perfekta verk – utan för att mitt hjärta säger att jag måste.

Jag ska sjunga, prata och berätta.
Inte för att någon vill lyssna – utan för att mitt hjärta säger att jag måste.

Jag ska bryta mönster, ramar och låta mig ifrågasättas.
Inte för att jag vågar – utan för att mitt hjärta säger att jag måste.”
 
Då slog det mig vad mycket jag vet att jag måste, inte för att jag vill eller ska, utan för att mitt hjärta säger att jag måste...
 
Precis som Anna skriver så har jag alltid vetat vad jag måste, men det tog lång tid innan jag kunde skilja på vad som bara var ren tjurskallighet över vad jag trodde att jag måste bevisa och vad som egentligen är en djupt liggande vetskap i hjärtat.
 
Jag vet inte hur många gånger jag har börjat ett nytt liv, men det kan väl aldrig vara i onödan. Jag tar bara små pauser från det nya livet lite då och då och tar ett litet sidospår tills livet puttar tillbaks mig igen och jag kan fortsätta börja ett nytt liv.
 
Mitt hjärta har skrikit sig hest en period nu och rösten dog precis när jag fick hjälp att fatta att det var dags att lyssna igen. Förlåt hjärtat...jag ska bättra mig...
 
För att jag måste...tack Anna!