Lovat

publicerat i Allmänt;
Har man lovat så har man lovat...så är det...brutna löften kan vara förödande...men går alla löften att hålla...jag menar om man gifter sig och lovar att hålla ihop i nöd och lust tills döden skiljer oss åt...och så utvecklas man åt olika håll och lever tillslut med någon man undrar vad man fastnade för...är det då man ska säga till sig själv, har man lovat så har man lovat?? Livet förändras, förutsättningar förändras och den enda man egentligen sviker är sig själv...och det är ju inte så smart eftersom man tillbringar en hel del tid med sig själv...
 
Man ska skilja på lova och lova...om man lovar barnen att man ska köpa godis och sen inte orkar åka till affären för att göra det, då får man ta sig i kragen och hålla sitt löfte...men om man som jag råkade lova i ett svagt ögonblick att aldrig bo med nån annan kille innan min yngsta flyttat hemifrån (hon har en otrolig förmåga att få mig till sånt och har vägrat släppa mig ur sikte sen hon föddes) då får man nog lov att sätta sig ner och förklara att förutsättningar kan förändras :-) sånt förstår nioåringar också...
 
Jag har lovat mig själv att försöka göra mitt bästa i det jag gör och att vara ärlig mot mig själv...jag har också lovat mig själv att inte svika mig själv igen...och jag försöker verkligen göra mitt bästa för att inte svika mina barn. Det är inte helt lätt och jag får väl hoppas att dom om dom startar en blogg om några år inte gör det för att dom behöver skriva av sig pga morsans oförstånd under uppväxten :-)
 
Rannsaka er själva, ge några löften som ni kan hålla, lyssna till erat inre och gör för guds skull som er egen själ säger åt er!
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :