Panik

publicerat i Allmänt;
Vaknade imorse med panik över hur mycket jag utelämnat, var det så himla smart? Vad ska folk tänka nu? Tänk om dom tycker att han är en idiot? Snackar skit? Fast det är han ju...eller är han det? Nej det är klart han inte är. Men det spelar ngen roll vad nån är, jag har upplevt det jag har upplevt och det går inte att ändra på. Han gjorde ett val, att fortsätta dricka och behandla mig som skit emellanåt. Fast han visste att det var fel och ångrade sig tusen gånger om hur ofta som helst. Och jag gjorde ett val att stanna för det enda jag ville var att han skulle se mig och vija vara med mig. Det blir en livsstil. Att spela spelet, lura sig själv och kämpa för att hålla koll på reglerna, för dom ändras konstant. Det som gällde sist han drack är inte säkert att det gäller nästa gång.
 
Men hur kan man vara alkoholist om man inte dricker regelbundet? Den frågan har jag ställt mig många gånger. Och fått svara på lika många gånger. För inte kan man väl vara alkis om man bara dricker ibland, det gör ju alla..
Klart man kan vara det, för det finns inga skrivna regler om när man är alkis, men självklart är det inte vad man tänkte sig...att man lever med en sån...eller ännu värre, att erkänna för sig själv att man är det.
 
Men hur vet man då? Ja jag har vetat länge, men inte trott att jag hade rätt...men det räcker att titta på den man lever med när han är full  så ser man i blicken och känner i hela själen om han är alkoholist eller inte. Om man vågar erkänna det för sig själv.
 
Jag tänker fortsätta berätta om min upplevelse...för vad var och en som läser tycker om mig eller den jag levt med spelar egentligen ingen roll längre. Jag har tagit ett steg åt rätt håll för min och mina barns själsliga överlevnad och jag känner faktiskt för första gången på länge att jag lever...för det är det man känner när man känner. Och jag har varit avstängd så länge att jag hade glömt hur det kändes. Att vara glad på riktigt...och att våga vara arg och ledsen utan att stänga in det.
 
Carpe Diem må vara en klyscha för många, men för mig känns det helt rätt idag iallafall.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Åsa Liljeblad:

Du är min hjälte!

Svar: Tack Åsa! Det är du med. :-)
mammatillattabarn.blogg.se

Kommentera inlägget här :