mammatillattabarn

Idag känner jag att jag behöver en paus från tillvaron. Ibland rusar tankar och funderingar på i en sån rasande fart så det tillslut bara snurrar. Då behöver man pausa. Lättare sagt än gjort, men man måste ändå försöka.

 

Jag har det väldigt bra, ett jobb som jag trivs med, ett hem som jag trivs i, friska barn, jättebra vänner, jag är frisk...ändå har jag svårt att kunna slappna av och känna mig riktigt glad. Man präglas väldigt mycket av att leva med nån som har ett beroende. Och man blir beroende själv tillslut. Av det drama som utspelas hela tiden i vardagen. Så när allt är lugnt och man borde kunna glädjas fullt ut åt sitt liv, då känns det tomt. För allt oroande och allt pusslande för att vara till lags har tagit så mycket plats, så det berömda svarta hålet är ett faktum. Och det behöver man ju fylla med nåt...helst saker man mår bra av själv. Men det ligger nära till hands att man fyller det med andra saker att bli beroende av...tex andra personer som man kan ta hand om...

 

Självklart är jag glad...och har haft en helt otrolig sommar med en massa roliga saker och både nya och gamla vänner.

 

Jag vet att det finns hur många som helst som har haft det mycket, mycket värre än mig. Och jag är otroligt tacksam för att jag inte haft det värre än jag haft...men det tar ju inte bort min upplevelse. Och det gör ju inte allt det tråkiga ogjort.

 

Allt är meningen och det går att hitta positiva meningar i det mesta, även om det är svårt att förstå ibland. Jag vet att en dag kommer jag att se tillbaka på allt som varit och vara glad. För det gjorde mig till den jag är idag och jag har rätt att känna som jag gör. Det kan ingen ta ifrån någon...vad man känner. Det är vad man gör av det man känner som är det viktiga.

 

.