Jag har så mycket ideér som snurrar hela tiden om saker jag vill genomföra...både i arbetet och i vardagen. Jag är ju sån som gärna går igång på en massa tankar och ideér som dyker upp...tyvärr så genomför jag inte alltför ofta det jag tänker på. Vad det beror på vet jag faktiskt inte, kan vara så att jag är rädd för att misslyckas, har alltid fått höra, "men hur tänkte du då, är det så smart?" Och då tror man ju tillslut att det inte är så smart...eller rättare sagt, man får känslan inpräntad att det inte är nån idé att genomföra mina planer för dom kommer nog inte att funka.
Och många av mina tankar och ideér har kanske inte varit nån smart grej att genomföra, men det är inte det som är själva problemet...problemet är att det har skapat en frustration och känsla av att inte duga, och skapat en slags oföretagsamhet till att ta tag i saker och slutföra dom. För signalen som sänds ut till en som har massor av ideér och vill genomföra dom, men hela tiden blir ifrågasatt och inte ens får möjlighet att prova, och samtidigt är en känslig personlighet som hela tiden undrar om man överhuvudtaget duger till nånting, pga vuxnas okunnighet, är att man hinner börja, men det är ingen idé att fortsätta...vilket resulterar i att man ständigt genom hela livet kommer att påbörja projekt som aldrig blir avslutade för att ens undermedvetna talar om för en hela tiden att det är ingen idé, det kommer aldrig att funka.
Nu ska jag ju erkänna att det är tur att många av mina projekt har blivit stoppade, för annars hade jag nog bott i åtminstone två andra världsdelar, öppnat ett par affärer, byggt minst tre hus och haft både behandlingshem, kursgård och inackorderinsstall...och varit beteendevetare, polis, lärare och ridinstruktör...mm mm.
Att jag sen har pysslat med både det ena och det andra som inte många vet om och ett fåtal saker som endast ett fåtal vet om och vissa saker som är bortglömt och jag hoppas att ingen nånsin kommer att komma ihåg, är ju en helt annan sak...
Hursomhelst...nästa gång någon kommer till dig med en idé...svara inte, "men ska du verkligen"...säg istället, "berätta så får jag höra...vad kul att du har tänkt sådär"...för det är ett mycket bättre utgångsläge att försöka avstyra en tokig idé om man har fått den som hade idén att känna sig värdefull.
Nu har väl jag gått min egen väg ändå, men hade besparat mig en massa jobbiga känslor att brottas med.
Back to work...
