Vad lätt man hamnar i roller som man nästan inte ens vet om, för att man tror att man ska ha dom...
Jag jobbar ibland på ett behandlingshem för ungdomar och då ska man laga mat åt allihop ibland...eftersom jag ansett mig själv inte kunna laga mat...utan lagar bara för att jag måste, så känns ju inte det som en bekväm situation...men måste man så måste man...så varje gång det blir min tur, så får jag lite småpanik och hör mig ofta säga "jag gör nåt enkelt, för jag kan inte laga mat"...ganska många gånger har jag fått frågan om hur det funkar att ha många barn och inte kunna laga mat...ingen aning, men det funkar uppenbarligen eftersom dom inte har svält ihjäl...
Så skulle jag då laga mat häromdagen på jobbet och det blev spaghetti och köttfärssås...jag gjorde som jag alltid gjort, men hade i lite annat som fanns i skåpet och tänkte att dom får väl äta det som finns...efteråt sa en "men varför sa du att du inte kan laga mat? Det var ju jättegott!"...ja, varför sa jag att jag inte kan laga mat?? Vet inte, men jag har aldrig tänkt att jag kan laga mat, för att det alltid har funnits någon annan omkring mig som har gjort godare mat...och när jag växte upp så var det ofta någon som sa när jag skulle hjälpa till "men du kan göra så här om du vill, för då blir det ännu bättre"...säkert i all välmening, men för mig betydde det att det inte var tillräckligt bra...så jag har tagit på mig rollen som hon som inte kan laga mat...när jag berättade det här för mina barn hemma så tittade en på mig och sa, men du kan visst laga mat...ja det kanske är lite dåligt kryddat ibland, men det kan man ju göra själv.
Så nu kan jag laga mat ifall nån frågar...tänker jag efter är jag nog ganska bra på att laga mat...kanske inte skitbra, men nästan :-)
Man tar dom roller som man antingen har blivit tilldelad någon gång eller helt enkelt tagit på sig själv och säger man något tillräckligt många gånger så blir det en sanning...
Lite då och då ska man ta sig en funderare på varför man gör som man gör...kanske upptäcker man att det är en hel del onödiga roller man har som man faktiskt kan skrota. Jag har skrotat en hel del den senaste tiden...jag har till exempel i hela mitt liv helt automatiskt trott att jag är inte är fin...varför vet inte jag, det är väl ingen som sagt att jag inte är fin, jag har bara inte tänkt så och när jag sett mig själv på bild så har jag aldrig gillat det jag sett och även om någon sagt att jag varit fin så har jag aldrig trott att dom mena r det på riktigt utan sagt det för att vara snäll...och hur sjukt är inte det då...då tar man ju inte någon på allvar och vem är det egentligen då man inte tar på allvar...jo sig själv...
Så nu när någon säger att jag är fin så tänker jag att dom menar det och försöker ta till mig det och vara stolt.
Jag blir aldrig riktigt klok på mig själv... :-)
