Så drabbas man plötsligt...som många gånger förr...men det är lika häftigt varje gång...tacksamhet över det man har...
När man helt plötsligt bara känner att man är så tacksam för att man har sitt liv...hur jävla värdelöst det än kan kännas ibland...vad betyder egentligen det? Ingenting...att det är värdelöst ibland alltså...för det är det för alla...mer eller mindre...allt är relativt...människor drabbas av sorg, förluster, dålig ekonomi...missförstånd, brist på kommunikation, egna slutsatser, halvsanningar, helsanningar, halvlögner, egna tolkningar...sjukdomar, svek...brist på fantasi och helt enkelt en jävla motvilja att lyckas ibland...men vad betyder egentligen det? Ingenting...för det som betyder nåt är allt det andra som är lätt att glömma när det andra tar över...alla vänner, skit samma hur nära dom är...dom är vänner, bra eller dåliga, ytliga eller närmast hjärtat...det spelar ingen som helst roll egentligen för dom finns...nångång...om så bara en stund...livet finns om så bara för en stund...det har funnits för alla någongång...det gäller att ta vara på det man har när man har det...njuta av stunden och inte tänka på det man inte har...
Öppnar man sitt hjärta för att ta emot det man får kan man också ge ut det man vill till andra...jag vet, det låter kanske flummigt och många kanske tänker att det låter lite skumt, men det är faktiskt precis så det är...jag vet för jag har provat...sen kommer dagar när man stänger det igen för att man är så jävla rädd för att det ska göra ont om man förlorar och då blir det jobbigt...då får man ta sig i kragen och tänka att det är bättre att vara öppen och ta emot och riskera att det gör ont om man förlorar...det har ingen dött av...då har man ju i alla fall varit lycklig under tiden...
Och då har man såna här dar...när man bara drabbas av hallelujamoments och ler för sig själv mitt i ett ögonblick och känner hur man blir alldeles överlycklig över allt och inget. Det enda som irriterar mig är att jag inte kan ta den känslan och plantera in den i alla andras hjärta...för det är en önskan jag har...att få dela med mig av det jag känner just nu...till alla...
Jag tror det är det man kallar kärlek...ovillkorlig...
Det här är en jättefin text med ord som lika gärna kan vara till sig själv...eller vem man vill...men kanske mest egentligen till sig själv...
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.
För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.
För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.
För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.
För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig