Gamla mönster

publicerat i Allmänt;
Trots att man tror att man har full koll på sig själv, så faller man lätt tillbaka i gamla mönster. Att gå omkring och tro att man inte behöver bekräftelse kan vara förödande...inte fullt så allvarligt kanske, men det är bättre att inse att man föralltid och förevigt kommer att vara det där lilla barnet som tror att man gjort fel om man en gång varit det...sen kan ju graden av behov av bekräftelse minska, men det finns alltid där...med tiden lär man sig att det inte är bekräftelse utifrån som behövs...den måste komma ifrån mig själv.
 
Jag kommer aldrig att förstå mig på mig själv helt och hållet...tur är väl det, för den dan finns ju inget mer att skriva om...
 
Det har tagits en del beslut sista tiden, om både det ena och det andra, stora som små beslut...men visst är det väl konstigt att man kan tycka att nåt som man inte tror sig kunna leva utan helt plötsligt verkar totalt betydelselöst?
 
Att någon man trodde man kunde dö för visade sig vara nåt som bara var till för att man skulle komma underfund med vad man inte hade bearbetat klart...och inte alls längre behövde...att ett val kanske har baserats på behovet att känna att man duger och inte alls det man trodde man var intresserad av...
 
Och vilken befrielse det kan vara att upptäcka att man bestämmer själv...man kan bli herre över sitt eget liv...man kan ta kontrollen över det som tidigare styrt en i det tysta och faktiskt bestämma sig för att man inte vill vara med i den leken mer...
 
Och då öppnar sig en helt ny värld...inte låta andra människors val styra mina val...inte fundera över varför andra gör dom val dom gör utan koncentrera sig på sina egna...och stämmer inte tajmingen mellan två människors val, så är det helt enkelt inte meningen att det ska göra det...för är det meningen så stämmer det...DET vet jag.
 
Nu har jag den stora förmånen att ha fått många barn...det är ett medvetet val, som om man ska vara helt ärlig inte hade funkat om min dåvarande sambo gjort ett annat val...det var en som frågade förut om det var för att få ett fett barnbidrag som vi hade skaffat många barn...den personen har inte fött barn 8 ggr och har inte heller suttit uppe på nätter med sjuka barn och har definitivt inte träffat mina juveler i sina värsta perioder...nej det är för såna stunder som man sitter och lyssnar när dom skrattar så dom håller på att dö, eller när dom ringer efter att dom flyttat hemifrån och bara vill prata lite...eller när man står och gråter på en student för att man bara är så glad över att dom tog sig dit när man vet hur mycket som varit jobbigt under tiden...listan kan göras oändlig...små korta intensiva ögonblick som kan vara obemärkliga för många, men värt allt besvär för mig...
 
Hursomhelst så är det enda som är värt nåt sånt som får en att må bra på ett eller annat sätt. Det som man mår dåligt av hur bra det än kan verka ska man välja bort.
 
 
Det kan också vara riktigt befriande att få tala om för nån hur jävla dumt den har valt att agera...om det nu finns anledning...och har man hållit tyst förut så känns det ännu bättre....och har man fel får man be om ursäkt...
 
Man ska ha drömmar...jag har många...en är att bo vid havet...nån gång kanske..
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :