Det kan vara riktigt effektivt att inte kunna göra nåt åt det man känner och bara känna frustrationen öka och tillslut hade man i normala fall gjort nåt åt det...typ tröstätit...beklagat sig för någon...ältat problemet...eller helt enkelt bara flytt in i något som hade gjort frustrationen lite lindrigare...men låter man det vara och bara härdar ut så minskar det av sig själv...det gäller bara att stå ut tills det lägger sig...kan låta helt obetydligt i dom flestas öron...men alla som vet hur ångestladdat det kan bli med frustration över känslor som man inte vet vad man ska göra med, vet hur kaosartat det blir om man inte lär sig hantera det. Det är ju så svårt att sätta fingret på eftersom det inte syns...nån som försöker sluta snusa eller röka kan ju få bete sig hur idiotiskt och grinigt som helst, för då kan man ju säga "jag försöker sluta snusa och då blir jag så här..." och då säger dom flesta..."låt honom vara, för han försöker sluta snusa..." och det är liksom legalt...vad ska en som jag säga? "nej du vet jag är lite labil just nu, för jag försöker hantera mina känslor som är i kaos och frustrationen håller på att driva mig till vansinne..."......inte många som skulle säga "vi låter henne vara, för hon har lite att hantera just nu..."
Nej man får helt enkelt lära sig att härda ut...låta känslorna ha sitt eget lilla krig...lära sig att det är så det är...det går över...sluta försöka förstå varför...
Inse att det är okej...jag har det jättebra...det är en del av livet...alla är inte lika...jag råkade bara bli lite väl överkänslig...som jag för att överleva lärde mig tidigt att stänga av...eftersom det blir väldigt jobbigt att ta in allt, och ta åt sig av allt, försöka förstå allt...
Jag är en helt vanlig människa med lite överkänsliga egenskaper...och det är jag glad för :-)
Fast visst hade det ju varit mycket mindre komplicerat om man bara hade behövt sluta röka eller nåt...
