Svårt att förstå

publicerat i Allmänt;
Tänk att det ska vara så förbannat svårt att förstå ibland...man vet ju hur det ska vara, och ändå kan inte den jäkla insikten bara ta och trilla ner och sjunka in som det ska göra...och man tänker och tänker på att man vet ju...varför känns det inte som att det är bra då? Ja ibland förstår jag inte alls och ibland är det helt glasklart.
 
Varför kan det göra ont lång tid efteråt fast man vet att allt är över förlängesen och allt är egentligen så bra som man ville att det skulle vara...ja jag blir inte klok på det faktiskt...man ska ju bara släppa taget och gå vidare...och det gör man ju...men ändå gör det ont ibland...men kanske är det det som är livet...att det är jobbigt och svårt att förstå, för att man ska kunna komma vidare och förstå så småningom. En del saker kommer jag aldrig att förstå, men det måste man inte heller...och varför gråter man när man VET att det som händer är det enda rätta och allt kommer att bli bra när det är över? Ja jag vet inte riktigt, men jag tror att det är för att tanken och vetskapen säger en sak, men hjärtat säger nåt helt annat...och själen skriker efter det man har förlorat och är helt förtvivlad för den saknar sin andra del...den som gick...
 
För att det ska klicka och man känner i hela kroppen att man förstår, att det är okej, måste man nog först acceptera att det är som det är...att man har hamnat där man har hamnat av en anledning...och att man har en egen del i det som händer i sitt liv...och det kan vara jäkligt svårt...för det kan innebära att man faktiskt måste inse fakta...jag kanske har agerat fel...JAG kanske har förstört allt genom mitt sätt att vara...ja inte allt förstås, men en stor del...
 
Hur man än vänder och vrider på det så är alla ansvariga för sitt eget liv och sitt eget mående...men fy fan vad hårt det är ibland...
 
Kaosberoende är också ett tillstånd som jag lagt märke till på sistone...väldigt vanligt bland oss medberoende...ja beroende överhuvudtaget, men framförallt kaosberoende...när man lämnar kaoset som det innebär att ha totalkontroll på någon eller något så uppstår panik inuti...vad ska jag nu gå igång på??? Och vad ska jag fokusera på...mig själv?? Som jag inte vet vem det är...som jag tappat bort för längesen...som jag lämnade nånstans där i början med en liten lapp om halsen "ägare okänd"...nej mig kan jag inte fokusera på...måste lära känna mig först...
 
Ja herregud, när ska jag bli klar med det här? Jag är ju trots allt 45 och ska det ta lika lång tid att hitta mig som det tog att tappa bort mig så får jag ju hoppas att jag blir minst 90...
 
Carpe Diem, fånga dagen...ska nog försöka fånga mig själv först...börja i rätt ände för en gångs skull.

Kommentera inlägget här :