Om man känner att det är något som inte känns bra, men man inte vet varför, ska man åtminstone försöka ta reda på varför. Ibland kan man ju få en obehagskänsla och i dom flesta fall är det ju på grund av att man känner av nåt som inte är bra. Hur vet man då att det verkligen är intuitionen som försöker säga en något och inte bara ens egen rädsla för det man har omkring sig? Ja det kan man ju inte riktigt veta, enda sättet att få reda på det är att ta reda på det.
En bra början är att ta det lite lugnt och försöka ta reda på fakta om det man känner obehag inför. I många fall är det kanske inte så man trodde att det var. Ibland så kan det visa sig att man hade fel, alla saker behöver ju inte handla om mig. Och då var det ju förmodligen rädslan för att det skulle vara som man misstänkte som var obehagskänslan. Men ofta är det ju faktiskt så att det undermedvetna försöker tala om att man faktiskt bör avstå eller kanske till och med avsluta något som man inte mår bra av längre.
Det är inte att rekommendera att vara egoistisk, men det är skillnad på att vara egoistisk och att ta hand om sig själv. Om tex en relation eller ett arbete gång på gång påverkar en så att man inte mår bra, då är det dags att göra något.
Det finns egentligen inga rätt eller fel, det är aldrig helt lätt att veta om man har gjort rätt val eller inte. Jag har skrivit om det tidigare, men enda sättet att få reda på om det är rätt för mig själv eller ej, är att våga ta itu med det. Våga gå vidare. Man kan inte veta hur det är om man inte har provat. Inte förrän jag vågade kände jag att jag hade blivit av med klumpen i magen som jag inte ens visste att jag hade. Och det gör inget om man väljer fel heller. Ibland kan behöva välja fel för att förstå vad som är rätt.
Hursomhelst så ska man må bra och leva ett liv där det känns bra. Att våga känna efter vad man känner.
Ibland kan man behöva omvärdera också, ta en titt på sina egna beteendemönster och ställa sig själv frågan "gjorde jag rätt nu?" ibland blir man förvånad över hur mycket man gör och säger som man inte ens är medveten om. Det mest effektiva är att lyssna på sina barn och se hur dom agerar...där kan man få många jobbiga insikter. Dels känner man kanske igen sig i hur man själv har varit som man inte ens vill minnas eller kännas vid, dels så använder dom uttryck och säger saker som man inte alls trodde att man själv gör ganska ofta. Vi har så otroligt mycket invanda saker som vi har fört över till barnen, både bra och dåliga, så dom är oftast den effektivaste läraren. Dom har ju snappat upp allt som vi har känt, sagt och gjort under hela deras livstid, och för oss mammor så gäller nog en stor del av tiden när dom låg i magen också.
Så gör en inventering i ditt eget känsloförråd, du kommer att bli förvånad över hur mycket som finns som du inte visste om.
Ha en riktigt trevlig helg, det ska jag ha.