Så lätt det är att tro att medberoende handlar om att vara en alkoholist eller drogmissbrukare till lags...så otroligt fel man förstår att man har när man sakta börjar inse att medberoende handlar om hela ens eget sätt att vara, andas, leva, jobba, ja överhuvudtaget hur man förhåller sig till allt runtomkring. Och länge trodde iallafall jag att det var för att jag levde med en beroende som jag blev medberoende...fel...det är för jag har benägenhet att utveckla ett medberoende, jag har förmodligen varit det hela mitt liv, som jag drogs till en med beroendepersonlighet...
Sånt där kan det undermedvetna nosa sig till på mils avstånd och när man möter urtypen för beroende som oftast är väldigt charmig, snäll, social, rolig, lite omogen som dom inte döljer på nåt sätt, för dom vill träffa nån som tar hand om dom, så försvarar man det med att han är ju så himla go...och katastrofen är ett faktum. När man efter ett tag känner att det inte känns bra så skjuter man naturligtvis undan det eftersom det inte är något som egentligen är fel, det känns bara inte bra. Och så fortsätter det år efter år tills någon lämnar...oftast är det nog inte den medberoende som lämnar, för man vill ju så gärna att det ska bli bra, det är ju tillslut det enda det går ut på. När jag fick höra på anhörigveckan att det var väldigt vanligt att förhållanden tog slut efter en behandling så blev jag förbannad. Det kunde väl ändå inte vara meningen att det skulle ta slut om jag nu hade kämpat så in i helvete och dessutom varit med på en anhörigvecka och fått reda på att det handlade lika mycket om mig.....
Medberoende är man resten av livet, men man kan lära sig ha ett sunt förhållningssätt till det. Det dyker hela tiden upp nya insikter, det jag trodde att jag hade kommit på ena veckan, kan visa sig vara något annan en annan vecka. Något som jag lagt märke till är hur lätt det är att se på andra medberoende hur dom är i vardagen när man själv fått distans. Förr kunde mitt undermedvetna nosa sig till en beroende...nu har den förmågan utökats med att kunna nosa sig till även medberoende...
Dagar går, veckor blir till år, medberoendet består...men numera pratar jag om det och kan känna en styrka i att förstå att jag inte alls behöver ha full kontroll själv.
"When you think everything is someone else´s fault, you will suffer a lot." -Dalai Lama
