Att förneka sina känslor är som att säga till sig själv att man inte existerar...förminska sitt eget värde...och vad vinner man på det? ...ingenting...det enda som händer är att man bygger upp en frustration över att man känner att det fattas nåt, att man inte är nöjd med sitt liv...man kan intala sig hur många gånger som helst att man är glad och tillfreds, det kommer ändå förr eller senare ikapp en att man får lov att känna efter vad man egentligen känner.
Hur gör man då? När man inte vet vad man känner? Man tillåter sig bara att känna att man inte vet...att låta det ta den tid det tar, men framförallt att tillåta sig känna ALLA känslor, även dom dåliga, för det är det som är själva poängen...att lära sig känna...och inte gå genom livet på autopilot...för det är inte farligt att känna...nästa steg är att lära sig hantera det man känner och inte fastna i det...förr eller senare faller det på plats.
I helgen har jag träffat nya människor, mkt trevliga. Sett hur mycket glädje det kan finnas om man bara bemöter med glädje...jag har en vän som har en bar...mkt trevligt ställe...och mkt trevlig vän... :-) Lärt mig att det kan bli precis hur bra som helst om man låter saker ta den tid dom ska...lärt mig att alla människor har nåt att lära en om man bara lyssnar...lärdomar kan vara stora och dom kan vara små...spelar ingen roll...se det positiva ur alla situationer.
Kärlek i alla former...till livet...till en solig dag...en mulen dag...människor runt omkring...alla oavsett relation...en speciell...och tacksamhet till det man har...och ödmjukhet inför det man inte kan få...det kanske finns en mening...
"Love is all we need"