mammatillattabarn

Tänk hur olika man kan minnas saker...det som var minnet av något bra kan helt plötsligt gradvis ändras till minnet av något jobbigt...allt beroende på hur ens känslor förändras. Och saker som sägs finns inte i minnet för att man helt enkelt inte vill minnas...beroende på hur man känner för det som sägs...nu när jag sitter och skriver tex så börjar jag känna en jobbig känsla för att det dyker upp minnen av sånt som sagts, men inte menats...eller gjorts utan tanke på hur det sårar...nu har ju jag lärt mig att det inte är något farligt, så samtidigt som jag skriver att det inte är något farligt, så avtar känslan...men det har ju funnits långa perioder när jag inte hade lärt mig...när varje liten påminnelse av något som har känts jobbigt rör upp alla negativa känslor som någonsin lagrats.

 

Det är ju inte farligt att känna jobbiga saker, tvärtom, det är faktiskt nödvändigt...det ska man komma ihåg när man har semester med sina barn...och partner med för den delen...för hur mycket bygger vi inte upp förväntningar på semestern...det ska bli så himla mysigt och vi ska umgås med alla som en enda stor familj...så blir det helt åt helvete med ungar som blir griniga för att dom inte får som dom vill, det är för varmt, det är tråkigt, det är mygg, är vi framme snart, MAMMA, HON SLOG MIG!!! osv, osv...ofta ganska många mil i bil som enbart uppskattas av den som gillar att åka bil...jag tex älskar att åka bil...men inte med barn som inte gillar att åka bil...

 

Det borde vara obligatoriskt för föräldrar att få minst en vecka per år att semestra utan barn...med eller utan partner, beroende på hur man vill...jag började räkna efter hur många gånger jag semestrat utan mina barn. Dom första tio åren...aldrig...dom nästa tio åren...två gånger, sen har jag varit på lite kurser ett par dar åt gången dom senaste 6 åren...och jag och barnens pappa har aldrig varit på nån riktig semester tillsammans. Han var aldrig riktigt intresserad av det...

 

Nu när jag har fått distans till mitt tidigare liv med relation och familjeliv så ser jag ju att det inte var sunt överhuvudtaget...och jag var högst delaktig i det...det absolut svåraste man kan göra är att inse sin egen del i sitt eget liv...vad jag själv är med och skapar...vad jag inte hör för att jag inte vill höra...vad jag inte säger för att jag inte vill säga av rädsla för att såra...vad jag inte vill se för att inte behöva fatta beslut...vad jag inte vill inse för att slippa vara tvungen att ta itu med mig själv och mitt liv.

 

I år har jag semester utan barn...men först hade jag semester med barn och det var jättemysigt, förutom lite feber och total trötthet, men det var av en helt annan orsak.

 

Jag jobbar fortfarande med att vara i nuet, att njuta av det jag har medans jag har det...att vara närvarande i stunden medans den pågår.

 

Jag läste något som någon hade skrivit:

"Jag tror att sunda relationer bygger på att känna friheten utifrån den egna viljan, mer än att känna sig bunden och ofri." ....och precis så är det...En relation ska berika livet inte fylla ett behov eller "ett hål"...vi lägger alldeles för mycket tid på att "laga" våra egna tomma hål i själen genom att lägga ansvaret på den vi har en relation till...och så tror vi som en sista desperation att semestern ska fixa den slutgiltiga, ultimata finalen på ett jobbigt år...när vi egentligen bara behöver ta itu med oss själva...

 

Nej fram för lite mer tid för ett eget liv, eget ansvar, och inte så mycket fokus på andras ansvar...bort med dåliga samveten för sånt som vi ändå inte kan förändra, och sånt vi kan förändra kan vi göra nåt åt. :-)

 

Have a nice holiday!!!